”Influencer”

Sedan årsskiftet kör ju jag med en ny rutin på mina arbetsdagar:

  1. Jag unnar mig själv att kliva upp kl 8 istället för kl 6-7.
  2. Jag har bara ett möte eller en intervju per dag (kl 10).
  3. Jag planerar in att filma och redigera videos i kalendern.
  4. Jag planerar in lediga dagar (t.ex. en söndag då och då)

Det kanske låter konstigt, men jag har aldrig riktigt planerat in att filma eller redigera videos. Jag har bara fyllt kalendern med möten, sedan har jag försökt filma och redigera på kvällar, nätter och helger.

Det är så SKÖNT att nu för tiden vara klar med ”dagens möten” (dvs. det enda mötet) redan kl 11 och sedan kunna ägna resten av dagen åt att filma, podda, blogga, svara på mail, planera, och allt annat sådant som jag faktiskt älskar att göra.

Igår kl 10-11 medverkade jag i influencerpodden, idag kl 10-11 var jag på möte hos Jarowskij, imorgon har jag en intervju med Hotellrevyn, på torsdag träffar jag United Influencers och på fredag Metro.

Jag och Anton Granlund som har Influencerpodden

När jag besökte Influencerpodden igår frågade förresten Anton mig vad en influencer är för mig, och jag tillhör dem som tycker att influencer är ett så pinsamt ord, haha. Eller, såhär: det är inte pinsamt ifall någon annan kallar t.ex. mig för influencer, men att sätta det epitetet på sig själv känns så självgott. Liksom; ”hej hej, jag är SÅ himla inspirerande som person att mitt yrke är att influera andra! SÅ viktig, snygg och cool är jag”. NEJJE! I min värld kan man ju inte själv beskriva sig som inspirerande, utan det är ju upp till andra att avgöra. Förstår ni hur jag menar?

Så jag hatar det där ordet, men däremot tycker jag verkligen att det behövs ett samlingsnamn, för det blir så konstigt för mig med många andra att säga att ”hej hej, jag jobbar som youtuber, poddare, författare, bloggare, har ett instagramkonto jag försörjer mig på och just det, en serie på dplay.se också”. Det blir ju jättelångt.

Edit: Okej, insåg precis när jag skrivit klart detta att det här verkligen är ett icke-problem och världens töntigaste grej att skriva om, jag ville bara skriva att jag också tycker att influencer är ett pinsamt ord, även om jag själv ibland kallas för det! Okej?

 

SO.SATISFYING.

Den här thumbnailen, eller snarare den vänstra delen av thumbnailen, får mig att rysa, hahah. I am a weirdo, men alltså, finns det något vackrare än saker som står prydligt i raka linjer? Inte för mig i alla fall.

Hur som helst hoppas jag verkligen att den här videon får bra visningar och att de som kollar gillar den, för HERREGUD vad jag älskade att filma den här videon. Ska faktiskt sätta mig och käka en blomkålsmatlåda nu! Sedan ska jag redigera en video.

Hörs senare!

Ps. Förstår förövrigt inte varför mina thumbnails blir svarta på sidorna. Försökte göra den här bilden bredare, men det blev ändå svart. Ska prova att göra bilden färre pixlar på höjden nästa gång.

 

Berätta vs berätta

Jag berättar ju ofta att jag har ångest. Jag pratar om min rädsla för panikattacker och delar med mig av min generella psykiska hälsa och ohälsa frekvent på Youtube och Instagram.

Men jag berättar aldrig egentligen. Det är skillnad på att berätta och berätta. Berätta det där allra innersta. Berätta vad det är som gör att jag inte lämnar sängen på flera dagar. Berätta vad det är som gör mig så svag att en kommentar från en anonym person får mig att gråta. Berätta varför jag vaknar svettig med hjärtklappning om mornarna. Berätta vad som händer i mitt huvud alla sömnlösa nätter, när Anders och resten av världen sover men jag promenerar fram och tillbaka i lägenheten. Kontoret – köket – hallen – toaletten, hallen – vardagsrummet – kontoret.

Jag har så mycket fel i huvudet. För det kan inte vara något annat än fel. Hade man dissikerat min hjärna är jag övertygad om att man hittar nervbanor som är av eller kopplingar som ligger fel, för det kan inte vara såhär andras hjärnor fungerar.

Jag vet att det låter skitmörkt, men jag har inte ens börjat berätta. 

Just nu är jag inne i en period där allt handlar om mitt utseende i huvudet. Jag vill göra om allt. Skära bort, lägga till, ljusa upp, fylla ut. Ena dagen undviker jag alla lägenhetens speglar och gömmer mig i min luva, andra dagar sitter jag fastklistrad vid spegeln i timmar. Studerar, mäter, fotar, sminkar, klämmer, smörjer, färgar. Sedan skäms jag.

Varför är det så? Jag vet att det går över, men sen kommer tankarna tillbaka igen. Hur gör jag för att få bort dem för evigt? Hur gör ni?

 

På Youtube idag

Haha videon är inte så snuskig som titeln får den att låta, utan huruvida jag onanerat på jobbet eller inte var en fråga jag fick av tjejerna som har Youtubekanalen ‘Alla våra ligg’ när vi filmade en video till deras kanal. Den kommer att komma upp på deras youtubekanal på fredag.

Sitter nu och klipper ihop min Meal prep-video som jag filmade idag, återkommer med ett nytt inlägg här på bloggen senare ikväll, vid 21. Skulle vilja skriva av mig lite tankar som har med mitt utseende att göra.

 

Stolt

Idag är jag så stolt över mig själv.

Imorse vaknade jag nämligen och kände direkt att idag är ”en sådan där dag”, en dålig dag. En sådan dag då jag inte kommer lämna sängen, inte filma de videor jag planerat, inte svara på sms eller ens borsta tänderna. Anders förstår inte det där. Hur man inom en minut från att man vaknar kan avgöra om det är en bra eller dålig dag som väntar. Men det går, jag gör det varje dag. Oavsiktligt.

Klockan 7:43 imorse hämtade jag därför en chokladkaka och började slökolla på Kardashians medan jag genom fönstret såg alla hundägare och småbarnsföräldrar leka i parken utanför.

Efter att ha kollat på två avsnitt bestämde jag mig för att om jag bara gör något idag, två-tre grejer, är det bättre än ingenting. Så jag gjorde det jag så många gånger tipsat andra om att göra. Jag skrev världens larvigaste att-göra-lista. På listan stod det punktat:

  • Ät frukost
  • Damma av hall-lampan
  • Svara på alla obesvarade sms
  • Borsta tänderna

Jag tänkte att om jag bara tar mig igenom den här listan idag – och det kommer jag att fixa – då kommer det ändå kännas som att jag gjort någonting av dagen.

Jag är så glad att jag skrev min larviga lilla lista, för helvete vad jag fick upp farten när jag checkat av mina fyra punkter. Vet ni vad jag gjort idag?

När jag väl hade käkat min frukost, borstat tänderna, dammat av den där lampan i hallen och svarat på mina obesvarade sms handlade jag blommor och begav mig hem till min älskade mormor på en kopp kaffe, sedan vidare till farmor för en timmes pratstund. Jag returnerade sedan ett paket till Adlibris som legat i bilen över en vecka, svarade på alla obesvarade meddelanden på facebook, planerade videor för de kommande två veckorna, redigerade och laddade upp en vlogg som publiceras på kanalen imorgon bitti, mailade Royaldesign om att returnera en kruka, bokade podd-tid med Zäta, svarade på samtliga mail i inkorgen, var in på Rusta och köpte fyra nya matlådor i glas, handlade alkoholfri öl på ICA och köpte fyra böcker inne på Akademibokhandeln!

Enda fotot på mig från idag. Berättar mer imorgon.
Känns lika overkligt varje gång jag ser mina böcker på hyllorna

Jag kan säga att det är inte ofta jag lyckas vända en dag när jag väl bestämt mig för att det är en ”dålig dag”, men idag gick det. Jag vet inte om det var tack vare det fina vädret, om jag var extra viljestark idag, eller om jag har Kardashian att tacka haha! Närå, stryk det sistnämnda.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget mer än att det går. Jag trodde inte att det gick imorse när jag vaknade, men det gick. Det går.

Nu ska jag göra chiapudding inför en video jag ska filma imorgon bitti, nämligen min första MEAL PREP-video, ever. Jag har velat göra en sådan här video sååå länge, så jag LÄNGTAR verkligen till att filma imorgon.

 

SNIPP-TIPS

Igår kväll publicerade jag den här videon på youtube, och herregud så mycket fina mail jag fått sedan dess! Dels är många glada över att jag inte pratar om att ”kvinnor har snippor”, utan att jag genom videon endast pratar om ”personer med snippor” för att inte exkludera någon, men framförallt verkar de som sett videon genuint glada över tipsen vilket glädjer mig!

Åh vad jag hoppas att fler Youtubers och människor överlag börjar dela med sig av sina snipp-tips, för jag har fortfarande så många frågor: Jag skulle vilja ta bort håret i bikinilinjen HELT (inte bara trimma), vilken metod är egentligen bäst om man inte vill raka? Hur ska man göra om man liksom har en inre blygis som putar ut och skaver när man han tighta jeans? OM man nu av någon anledning skulle vilja prova intimblekning, hur gör man då? Kan man göra det hemma? Jag som inte gillade de återfuktande krämerna jag testade från apoteken, finns det någon annat jag borde testa? Någon olja kanske? Typ argan eller kokos? Ibland är det helt omöjligt att få in en tampong för att själva mynningen är för torr, hur gör man då? Jag har ju fått för mig att jag inte gillar trosskydd (har inte testat trosskydd på 15 år dock!), men det borde väl rimligtvis finnas några som är bra?

 

Dålig känsla

Igår kväll var jag och hämtade ut de två vaserna som jag skrev om i ett inlägg här om dagen, och herregud, de är till och med vackrare i verkligheten. Ska visa er bättre bilder när jag fyllt på bokhyllan med böcker och det är dagsljus, men såhär står de nu:

Kommer att visa er vår nya tavelvägg i en vlogg på söndag

Fick också ÄNTLIGEN hem mina vägghängda sängbord från Ilva som jag skruvade ihop och är SÅ nöjd med. Har bytt ut standard-knoppen till en från Buster+Punch.

Satte borr-maskinen mot väggen för att borra upp borden, men efter att ha borrat ett hål på 3-4 mm fick jag en så jäkla dålig känsla i kroppen. Har aldrig varit med om det tidigare, men det kändes som att något var fel. Jag har alltid borrat hejvilt i alla väggar överallt där jag bott sedan jag flyttade hemifrån för 14 (!!) år sedan, men idag kände jag bara att näe, jag kan inte. Det var en så stark känsla i mig att inte borra, av någon anledning.

Åkte iväg till Järnia och köpte en sådan där maskin som kan kolla om det går el i väggen eller inte, och på tre av fyra ställen där jag märkt ut för att borra blinkade maskinen rött och pep.

Nu vet jag inte om det hade hänt någonting ifall jag borrat där, förhoppningsvis hade jag inte fått el i mig, men det jag tyckte var så intressant var den där känslan jag fick som sedan visade sig stämma. Har som sagt aldrig varit med om det tidigare.

 

Jag misshandlar min Instagram

Idag åt jag lunch med en man jag jobbat med under lång tid och under året fått en bra, och personlig relation med. När vi pratade om mina sociala medier skrattade han och menade att jag misshandlar min Instagram. Haha, han uttryckte sig verkligen ordagrant så!

Jag förstår att det låter jättehårt och fruktansvärt oförskämt såhär i skrift om man inte vet hur vår relation ser ut, hur vår jargong när vi ses är och inte vet i vilket tonläge eller kontext han sa det i, men for the record så uppfattade jag det verkligen inte som elakt och jag vet att han absolut inte menade något illa.

Bilder från min instagram

Jag får ofta höra att jag inte utnyttjar mitt instagramkontos ”fulla potential”. Andra youtubers och bloggare frågar mig alltid varför jag som (i svenska mått mätt) har mycket följare inte postar dagligen, folk undrar varför jag inte använder Stories mer frekvent och promotar mig själv och allt jag gör flera gånger per dag, entreprenörer blir GALNA på mig för att jag inte använder min instagram ”bättre”, och dagligen blir jag kontaktad utav företag och privatpersoner som vill köpa mitt konto.

Jag kan bli galen på mig själv också, för att jag inte postar oftare än jag gör, men anledningen är att jag känner sådan hat-kärlek till Instagram. Vissa dagar blir jag SUPERINSPIRERAD av att följa Isabella Löwengrips driv, Jon Olssons äventyr och dör snygg-döden när jag klickar mig igenom Fanny Lyckmans stories, men oftast, och då menar jag typ fem av veckans sju dagar blir jag bara stressad av Instagram.

Isabella Löwengrip | Jon Olsson | Fanny Lyckman

Jag tycker om mig själv och mitt liv. Jag tycker att jag är en snäll, omtänksam och oftast glad tjej, jag är stolt över att jag trots motgångar idag är en företagsam person som gjort stora framsteg socialt och älskar varenda liten kvadratcentimeter av min fina kropp som alltid fungerar, trots att jag i perioder inte varit snäll mot den. Jag är SÅ priviligerad som lever ett fantastiskt och innehållsrikt liv som både stimulerar, och utmanar mig.

Jag känner inget självhat, jag tycker inte illa om min kropp, jag går inte runt och känner mig missnöjd generellt, MEN: när jag sitter på Instagram och ser bilder av lättklädda kroppar kommer jag på mig själv att tänka ”fan vad jag hatar mina fula ben, jag MÅSTE verkligen börja träna”. Jag tänker att ”Usch vad mitt liv är tråkigt, här sitter jag i regniga, grå Sverige och det enda jag ser fram emot är kvällens pizza medan ALLA andra är ute och upptäcker världen”, men framförallt blir jag stressad av att se hur alla andra hinner med att göra ALLT – inte nog med att folk driver fem företag, har värsta bästa största roligaste tjejgänget, så har de en superstylad lägenhet, svinsnygga kläder och dessutom världens bästa relation till sin familj.

Jag vet att det här är en gammal diskussion, men för mig personligen tycker jag fasen att det blir värre och värre hela tiden. Jag kan knappt gå in på Instagram nu för tiden om jag inte först har ett litet pepp-talk med mig själv!

Den här hat-kärleken är anledningen till varför jag är så ”dålig” på att uppdatera min Instagram kontinuerligt. Bara jag ser den där rosa-orangea appen känner jag ett litet sting av ångest.

Vad är era tankar kring instagram? Blir ni stressade eller klarar ni av att bara låta er inspireras?

 

Smakråd

–  Inlägget innehåller reklamlänkar  –

Igår kväll publicerade jag denna vlogg:

Och som jag berättar i videon skulle jag alltså behöva ert smakråd – ska jag prova att sätta speglar ovanför sängborden hela vägen upp i taket precis som på den här bilden?

Bilder lånade från Inredningshjälpen

Gardinerna vi beställt till sovrummet ser nästan exakt ut som de på bilden – ett par kraftigare havre-färgade och ett par tunna vita som hänger på en separat skena innanför de andra. Jag har också precis fått hem två stycken vägglampor från Buster+Punch (adlink) som jag i sådant fall fäster i spegeln, precis som på bilden.

Jag tycker att vi ska testa att sätta upp speglarna, för är det så att vi kommer fram till att vi inte gillar dem, ja men då är det ju bara att ta ner igen. Bättre att testa än att gå runt och fundera resten av livet, haha!

Vad tycker ni?

 

MÅSTE.HA.EN.PIEDESTAL.

Sedan någon månad tillbaka har jag varit helt besatt av piedestaler. Var jag än tittar ser jag piedestaler, piedestaler, piedestaler, och jag bara ÄLSKAR det! Kolla de här bilderna:

Tillverkade av Matti Carlson
Tillverkade av Matti Carlson
Styling: Thomas Lingsell | Foto: Andy Liffner

Så avskalat och fint! Jag skulle verkligen (och då menar jag verkligen) vilja ha en eller två piedestaler här hemma, antingen i hörnet av vardagsrummet vid matsalsbordet eller inne i sovrummet. På piedestalerna skulle jag vilja ha en skulptur eller vacker keramikvas, precis som på bilderna.

Hos inredningsbutiken Tambur har jag hittat två piedestaler i furu, på Dry studios hittade jag en i ek, och på jem & fix har jag hittat en i fiberbetong. Just nu, och sedan flera veckor tillbaka, velar jag mellan att köpa de två från Tambur, ELLER försöka mig på att bygga en egen, haha!

Jag har sett flera bloggare som snickrat ihop superfina piedestaler, och här hittade jag en superbra guide på hur man gör. Jag tänker att det hade kunnat bli en kul Youtube-video om inte annat?

Vad tycker ni – ska jag köpa dem i furu från Tambur eller bygga en själv och filma till Youtube?