<3

Jag har haft världens bästa eftermiddag. Mina älskade tjejer Ida och Sabina kom nämligen hem till mig och herregud vad vi mös. Jag önskar att vi tre kunde ses mycket mycket oftare, drömmen hade varit om vi haft en stående långlunch på något härligt ställe varje dag, för jag blir så himla inspirerad och stärkt (heter det så?) av de här kvinnorna. Kloka, starka, omtänksamma och roliga. Fint att spendera internationella kvinnodagen med dem. Längtar tills vi ses nästa gång.

Vet inte varför min bild blev så suddig, men kan vi bara ta en minut och uppskatta hur fotogeniska Ida och Sabina är? Wow.

 

Min onsdag

Pjuh, har äntligen landat i soffan efter en stressig men rolig dag. Jag började dagen med att spela in första delen av min video jag håller på att göra i uppdrag av EU-kommissionen. Eller, alltså, det här är ju det andra tillfället jag spelar in, eftersom att jag spelade in i Göteborg i måndags, men delen jag filmade idag ska ligga först i videon om ni förstår hur jag menar.

Jag lämnade Europahuset vid 11 och for sedan hem och redigerade dagens Youtube-video:

Vad som var roligt var att jag filmade hela processen när jag redigerade videon, från att jag stoppade in minneskortet i datorn tills videon var publicerad på Youtube. 3,5 timme tog det tror jag, och tanken är att jag ska lägga upp denna 3,5 timmar långa videon på min kanal nu på fredag. Inte för att jag tror att särskilt många kommer att titta på videon, men jag har liksom länge velat göra en sådan video för att visa vad som egentligen tar så jäkla lång tid när jag redigerar. Har inte kollat på materialet jag spelade in när jag redigerade ännu, men hoppas det blir bra.

Efter redigeringen bar det iväg på mitt första styrelsemöte någonsin, nämligen med Indy Beauty. Efter 2,5 timmar var jag helt mör i huvudet, men herregud vad intressant det var. Och trevligt!

Tanken var sedan att jag skulle stanna förbi Apoteksgruppen på Karlbergsvägen för att köpa min egen fuktmask som tar slut hela tiden eftersom att Anders använder den dygnet runt (alltså han är knäpp, han använder Indy Beautys fuktmask som dagkräm, nattkräm och här om dagen kom jag på honom med att smörja in fötterna med den!), men det gick verkligen inte att stanna bilen någonstans i närheten så jag hann inte dit innan de stängde, tyvärr.

Vet du vad jag gjorde när jag kom hem för en timme sedan då? Jo, då fick jag för mig att jag skulle testa att baka ett sötpotatis flatbread som jag hittade på Idas blogg!

Jag provade att äta brödet med smör, med marmelad och tillsist med mosad avokado, rödlök, tomat, spenat och röd paprika. Dessvärre var det inte någon superhit. Det var helt ok, absolut inte äckligt, men jag kommer inte att baka brödet igen tror jag, trots att det verkligen gick supersnabbt och var hur enkelt som helst.

Imorgon kommer Ida hem till mig på besök tillsammans med Sabina Decirée förresten, så himla roligt! Jag längtar 🙂

 

Svensktalande manliga youtubers

Du vet hur det är när man trillar ner i ett sådant där göttigt ”hål” på Youtube – när man klickar sig in på en video om matlagning som leder en in på videor om syltad lök, och helt plötsligt har man fascinerat slukats upp av dokumentärer om rödlök i två timmar.

Ok, dåligt exempel kanske, men jag tror ändå att ni känner igen er i hur man ibland kan förlora sig i något hörn på Youtube och spendera timmar där. I helgen gjorde jag just det, och vad jag halkade in på var inte rödlök utan svensktalande manliga Youtubers. Jag spenderade fyra-fem timmar med att se diss tracks, roast-videor, svar-på-tal, reaction-videor och vloggar från ett tjugotal manliga profiler jag inte finner något syfte i att namnge. De här timmarna fick mig att fundera, så här kommer ett långt inlägg, men läs gärna till slutet om du orkar och dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet!

.

Till att börja med kan jag föreställa mig att man som ”youtubekonsument”, eller vad vi nu ska kalla det, är jäkligt trött på att höra om hur mycket haaaat det är på Youtube. Av den anledningen vill jag därför inledningsvis klargöra att det inte är ”hat” jag skriver om i det här inlägget, det här inlägget har ingenting med näthat att göra över huvud taget. Det jag däremot vill skriva om är att man som profil på Youtube får ta emot mycket kritik, många gånger befogad såklart, men ibland kan jag tycka att graden av kritik spårat ur totalt. Jag klagar inte, jag tycker inte synd om mig själv, utan konstaterar bara att så är fallet. 

För att nämna ett exempel gjorde jag i förra veckan en video i vilken jag karvade frukt och skapade små söta djur (länk här). I videon säger jag entusiastiskt – ”kolla min krabba, visst är han söt? Han får sitta här med sina kompisar”. Det skulle jag inte ha sagt. Någon timme efter att videon publicerades gick jag in i kommentarsfältet och möttes av ett femtiotal kommentarer i vilka kommentarförfattarna deklarerade att det absolut aldrig är okej att ”köna någon mot hens vilja”, att jag som kallar mig feminist minsann borde veta bättre än att falla offer för den patriarkala normen och kalla frukten för ”han”, jag fick veta att jag är sexist och att det nu får vara slut på att jag ”aldrig tar hänsyn till ickebinära”. FÖR ATT JAG KALLADE ETT ÄPPLE FÖR ”HAN”. Jag hittade också ett tiotal kommentarer där kommentarförfattarna uppmanade mig att sluta göra videor innehållandes mat då det triggar deras ätstörning.

Det här är ett exempel som du säkert skakar på huvudet åt, och tänker att ”men herregud, måste du välja något så banalt och extremt som exempel”, men exemplet ovan är inte något som sticker ut ur mängden. Såhär är det att vara aktiv på Youtube. Du får kritik om du pratar om feminism, eftersom att du med största sannolikhet inte är ”rätt sorts feminist”, du får kritik om du inte pratar om body positivism, men gör du det gör du ändå fel eftersom att du som smal inte ska tro att du har något jävla tolkningsföreträde. Man får kritik för att man inte använder sin plattform till att prata politik ”nu när det är valår”, men väljer man att göra det får man givetvis kritik för det ändå. Man får kritik om man säger sig älska sushi, dels för att det kan trigga folks ätstörning att prata om mat, men också för att det är kulturell appropriering enligt vissa. Man får kritik om man säger ”man” eftersom att en borde säga ”en”, om en är en ”riktig” feminist.

Än en gång, jag klagar inte, det är inte synd om mig, jag tycker inte att jag blir orättvist behandlad, jag har egentligen inget problem med att klimatet är som det är, jag bara konstaterar att det är knepigt att göra ”rätt”. Åtminstone om du är tjej, vill säga.

.

Det jag insåg i helgen var nämligen att i ena hörnet av Youtube kritiseras jag för att felköna ett äpple och för att trigga till ätstörningar när jag karvar frukt MEANWHILE som svensktalande vuxna män i ett annat hörn av Youtube helt ostört lever high chaparral. De 20-30åriga männen som i flera fall både har fru och barn kallar nämligen varandra för fittor, fetton, och vill de verkligen förnedra den andra personen kallar de honom för bög. De skrattar rakt ut och grimaserar åt transpersoner, pratar ogenerat om hur mycket alkohol de konsumerar, berättar hur mycket brudar de sätter på, slutshame:ar kvinnor, gör betald reklam för nätcasinon, säger åt varandra att ”suga kuk”, går fram och kysser kvinnor ute på stan utan att först få samtycke och slänger i ansiktet på varandra att ”du som äter antidepp är en svag människa, du ska inte vara så jävla kaxig”.

Får jag backa bandet och påminna dig om att jag kritiseras för att eventuellt ha felkönat ett äpple. FÖRSTÅR DU vad som skulle hända om jag publicerade en video på min kanal där jag ordagrant sa samma sak som dessa jämngamla män häver ur sig i sina videor? Bara föreställ dig att jag till exempel hade haft något otalt med Clara Henry och gjort en video i vilken jag hade sagt ”Sug min kuk ditt jävla fetto! Du som äter antidepp är uppenbarligen en svag människa, så du ska inte vara så jävla kaxig”.

I dessa mäns kommentarsfält syns inte skymten av någon som reagerar på att männen använder ordet bög som ett skällsord, att de insinuerar säger rakt ut att antidepressiva läkemedel är synonymt med att vara svag, att de glorifierar fest och alkohol eller uttrycker sig homofobiskt och sexistiskt.

Jag menar inte att vi kvinnor och ickebinära borde få dispens att bete oss som våra manliga kollegor och att livet då vore rättvist, inte alls, det är inte ens rättvisa jag är ute efter. Efter 31 år har jag redan nått den graden av cynism att jag accepterat att livet aldrig kommer att bli rättvist. Det enda jag undrar är varför vi låter männen kommer undan med det här beteendet? Jag undrar varför vi väljer att fokusera på att kvinnliga Youtubers ”uppmanar till överkonsumtion”, ”inte lever hållbart”, ”inte är tillräckligt inkluderande” och därför är dåliga förebilder medan dessa män vars videor har fler visningar, vars kanaler har fler prenumeranter och med stor sannolikhet är förebilder för yngre män, inte kritiseras på samma sätt?

Missförstå mig inte, det ena dåliga beteendet utesluter givetvis inte det andra, men kritiken måste ju ändå vara proportionerlig och rimlig. När ska vi börja ställa samma krav på männen som på kvinnorna? Inte bara på Youtube, utan på arbetsplatser, på krogen, i skolan, i allmänhet?

 

”Hej, den här videon är i samarbete med EU”

Min söndag har känts så lång, men ändå kort på samma gång. Jag startade dagen vid 8-tiden imorse med att duscha bort mitt krusiga hår som jag hade i min shuffle-video, käkade havregrynsgröt med banan och åkte sedan hem till mormor med Anders.

Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på alla gamla runt omkring mig, som förlorat sina fruar eller makar och spenderar sina sista år ensamma. En del har ont, är yra och ramlar, berättar hur minnet blir allt sämre och hur synen snart sviker dem helt. Jag önskar att jag kunde vara där och hålla dem sällskap varenda dag, men det går ju inte.

Jag frågade mormor vad det bästa hon vet är idag, om det finns någonting utöver hennes barn och barnbarn som ger henne lycka och hon svarade stekt strömming, haha. Så jag och Anders har planerat in att överraska mormor med stekt strömming och mos i veckan eller nästa. Det ser jag fram emot.

Efter fikastunden hos mormor satte jag mig i bilen och har spenderat eftermiddagen med att köra ner till Göteborg.

Det var så TRÅKIGT att köra! Fem timmar tog det, så jag hann både lyssna på boken ”Food pharmacy : en berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat” och ett avsnitt av P3 Dokumentär. Food pharmacy var förresten riktigt intressant, men under vissa stycken zoonade jag ut, så jag tror att jag ska lyssna på den en gång till. Kan det bli så för er när ni lyssnar på ljudböcker också? Att man kommer på sig själv med att sitta och tänka på annat, så att man missar bokens handling?

Jag glömde packa ner min älskade beautyblender och orkade inte ge mig in i något köpcentrum på vägen ner till Göteborg så när jag såg en Dollarstore-butik längs E20 stannade jag till och köpte denna. Jag är verkligen ingen snobb i andra sammanhang, men just när det kommer till foundationsvampar är jag detoch är rädd att jag kommer att få panik på den här stackaren imorgon, haha.

Anledningen till varför jag är här i Göteborg är så himla knäpp egentligen. Det jag kommer skriva nu är en mening jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att jag någonsin skulle skriva, men: jag ska filma en video med EU. Förstår du vad sjukt? Att jag ska inleda videon imorgon med att säga ”Hej, den här videon är i samarbete med EU” – ALLTSÅ, VEM GÖR ENS EN VIDEO MED EU?! Det är så coolt att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Men mer om det senare, nu tänkte jag kolla på Matgeek och sedan sova.

 

Göteborg imorgon

Åh vilken skön lördag jag haft. Den började med traditionsenlig frukost på café NEWT.

De har så SJUKT god gröt där!

Sedan har jag faktiskt spenderat resten utav dagen med att filma och redigera en video som kommer upp imorgon bitti, i vilken jag försöker lära mig att SHUFFLA! Det gick…sådär kan man säga, haha. Jag övervägde först att inte publicera videon, men beslutade mig till sist för att göra det ändå.

Imorgon ska jag köra ner till Göteborg för jobb (stannar bara en natt), så nu behöver jag sätta mig och boka hotell, packa och tvätta håret. Vi hörs imorgon!

Har du sett dagens Youtube-video förresten? Vi hade så roligt när vi filmade den, mamma, Anders och jag.

 

Mina favoriter

Anders tycker att jag är konstig som bara följer 74 personer på instagram. Han är nämligen en sådan som följer typ 3-400 konton. På Youtube är jag likadan, jag prenumererar på 45 kanaler, men många av dessa kanaler har inte uppdaterat på flera månader, eller gör det bara en gång i veckan. Oftast ligger det därför bara fyra eller fem nya videor och väntar i prenumerationsflödet per dag.

Är ni sådana som följer flera hundra personer på Insta och Youtube eller är ni en sådan som jag som blir stressad av att följa för många, haha?

Mina favoritkanaler på Youtube just nu är i alla fall:

ItsJudysLife – Min absoluta favoritkanal på Youtube! Jag vet egentligen inte varför jag fastnat för Judys kanal, men jag älskar verkligen att följa henne och hennes söta familj. Judys videor är ingenting jag kollar på ”i farten”, utan hennes videor sparar jag till kvällen och verkligen myser till, när jag kollar. Typ efter att jag duschat, när jag sitter insmord i sängen och käkar hallon – då kollar jag på Judy med familj, haha.

JennaMarbles – No explanation needed haha. Jenna är Youtube’s drottning i mina ögon!

A Chick Called Albert – Den här kanalen är lite annorlunda, men så intressant och mysig att följa! Jag hittade kanalen för någon månad sedan men har inte riktigt fått grepp om vem han, eller de, som driver kanalen är, men videorna går ut på att man får följa ägg som kläcks och de första veckorna i de små fågelbäbisarnas liv. Kolla på en video, för jag kan verkligen inte göra kanalen rättvisa i skrift!

PiinkSparkles – Jag har följt Samantha i fleeeera, flera år, ända sedan 2013. Jag tror att jag gillar hennes kanal för att den är så enkel. Hon visar kläder och smink, är sjukt opretentiös och okomplicerad. Man behöver liksom inte tänka när man kollar på Samanthas videor. Jag vet att det finns massor av personer där ute som ”aaaldrig skulle kunna genomlida” en av Samanthas videor, och som säkert tycker sig vara bättre än henne, men jag tycker att hon är supergullig.

Emilia Ehrencrona – Emilias kanal var den första svenska kanalen jag hittade när jag ”upptäckte” svenska sidan av Youtube för sex år sedan. Jag kommer aldrig att sluta kolla på hennes videor, för nu känns det som att vi praktiskt taget är familj (från min sida alltså, haha). På många sätt är Emilia min raka motsats, men jag känner också igen mig i henne, jag relaterar till alla hennes tankar och har varit med om samma – eller liknande – motgångar. Vi känner inte varandra på riktigt, men hon känns trots det som lillesyrran jag aldrig fick.

Vilka är era favoritkanaler på youtube? Kollar ni mest på svenska kanaler?