LIGGBOXEN

Usch, imorse vaknade jag upp med halsont, feber och snuva. Anders har varit förkyld i någon vecka, och jag har hoppats klara mig, men uppenbarligen inte. Förmiddagen spenderade jag därför i sängen med The Real Housewives of Beverly Hills.

Sedan tog jag mig ändå upp, och iväg till Fredells för att köpa allt jag behövde för att bygga min egna piedestal! Haha, ni vet ju hur jag har tjatat om att jag vill ha en piedestal, nu tog jag äntligen tag i det och är nästan klar. Ska måla den ett varv till och sätta fast små möbeltassar, sedan jäklar! Jag har självklart filmat hela processen, så jag säger till när jag klippt ihop materialet.

Piedestal in the making

Jag har blivit SÅ bortskämd idag förövrigt. Nu inför alla hjärtans dag skickar supermånga företag ut pressbud, och jag bara måste visa er några jag fått på instagram stories imorgon, MEN det BÄSTA pressbudet stod Alla Våra Ligg-tjejerna Anna och Amanda för! Anna knackade nämligen på nu under eftermiddagen med LIGGBOXEN!

Liggboxen är nämligen deras nya prenumerationstjänst som går ut på att man varannan månad får hem en box fullproppad med allt från sexleksaker och orgasmtips till utmaningar och inspiration. Det här är verkligen världens bästa grej, så om du inte redan börjat prenumerera kan du göra det här!

Nu ska jag måla piedestalen, dricka juice och kolla på Netflix i hopp om att vila mig frisk till imorgon. Hoppas ni har en mysig kväll!

 

Gardinerna i sovrummet

I veckan visade jag er bilder på hur gardinerna i vardagsrummet blev, och i det här inlägget tänkte jag dela med mig av några bilder från sovrummet! Nu är det förvisso skillnad på ljuset i bilderna, men såhär såg det ut i sovrummet innan gardinerna var på plats:

Vi har världens fulaste element i hörnet. Vet inte om jag ska måla det samma färg som väggen eller vad jag ska göra med det.

Och efter:

VISST BLEV DET FINT? Jag är kär i nyansen på gardinerna som passar så bra med vår säng, och är så glad över att vi beslutade oss för att köra på samma gardiner i kontoret (som jag kan visa lite längre fram).

Som du ser har vi valt att köra dubbla skenor. På den skenan som är närmast fönstret hänger ett par supertunna, kritvita gardiner, och på den yttre skenan de beige:a dim-out gardinerna.

Det vi har kvar att fixa i sovrummet är att beställa någon stor härlig matta, få upp de måttbeställda speglarna vi beställt som ska sitta över nattduksborden precis som på de här bilderna samt sänglamporna. Vi planerar också att höja sänggaveln 20-30 cm från golvet, väntar på en stooor spegel med svart ram som ska stå lutad mot väggen bredvid kaktusen i hörnet, plus att jag imorgon (!) ska bygga en piedestal som ska in i hörnet. Vi behöver också beställa taklampa. Jag tror det kommer bli supersnyggt och härligt när vi är klara.

 

älskade unge.

Publicerade min viktigaste video någonsin igår:

I videon pratar jag nämligen om ämnet groming (grooming på engelska) – det vill säga fenomenet då en vuxen person kontaktar ett barn i sexuellt syfte, på eller utanför internet. Sedan jag publicerade videon har jag fått 450 mail från flickor i åldern 10-15 år som berättar om sina erfarenheter, och mitt hjärta går sönder. 

Vad är det för fel på dessa män (ja, jag skriver män eftersom att det i samtliga av dessa 450 mail varit just män som varit gärningsman)? Vad är det som gör att det är en sådan övervägande majoritet män som utsätter unga flickor för sådant här? Finns det någon biologisk förklaring, har det med uppfostran att göra, saknar de samvete, konsekvenstänkande, empati eller vad i helvete är problemet?

Hur ska jag göra om jag någon dag får en dotter? Vad svarar jag om hon frågar varför män men inte kvinnor beter sig såhär?

 

Therese & Zäta podcast

Efter en tids övervägande har jag och Zäta beslutat oss för att avsluta vår podcast. Vi startade podden i januari 2017 och har släppt ett avsnitt i veckan under drygt ett år, och har haft så JÄKLA kul. Dels för att vi båda älskar formatet – att kunna prata om i stort sett vad som helst som intresserar oss för tillfället men framförallt för att podden kommit att bli ett sätt att lära känna nya sidor av varandra.

I takt med att våra andra projekt – youtube, böcker, webbtv-serier, klädkollektioner, osv – tagit allt större plats i våra arbetsliv har dock tiden för podden krympt. Och nu de senaste månaderna skulle jag ljuga om jag inte medgav att det varit svårt för oss att få ihop tiden. Det är klart att man kan klämma in en inspelning på en timme i veckan, men det som tagit desto mer tid är förberedelserna. Att hitta konspirationsteorier, innovativa tekniska uppfinningar, trender och sådant vi velat prata om i podden har tagit tid. Redan från början var vi nämligen överens om att vi inte ville ha en podd där vi bara skulle prata om vad vi gjort i veckan, eftersom att det för oss båda kändes som att vi delade med oss av vår vardag i våra andra kanaler som Youtube, snapchat och instagram.

SÅ: denna podd-era är över, och både jag och Zäta skulle verkligen vilja tacka alla er som hängt med under året, ni som mailat oss och engagerat er. Kanske tar vi upp podden längre fram, men just nu väljer vi att fokusera på annat och att faktiskt hinna hänga lite med varandra utan att jobba.

 

Min torsdag

Idag har varit en skön och produktiv dag. Jag började morgonen med en frukost på Strandvägen 1 med Kicki Norman från Daisy Beauty där jag käkade en avokadohalva med tomat på en barkbit, haha. Jag kommer aldrig förstå mig på folk som tycker om sådant där supergrovt jättemörkt bröd. Det är inte gott!

Min frukost

Resten av dagen har jag spenderat hemma. Jag redigerade först den här videon:

Sedan en video som kommer upp på min kanal på söndag. Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan blåsa och locka håret. Ska upp redan vid 6 imorgon nämligen, så då orkar jag verkligen inte stå och fixa med locktången. Hoppas ni haft en bra dag!

 

Gardinerna i vardagsrummet

Jag vet att jag redan visat er mina nya gardiner i en vlogg förra veckan, men HERREGUD så fint det blev. Jag bara måste visa er alla rum i bloggen också. Vi börjar med vardagsrummet:

Vi har ju öppen planlösning här hemma, så köket och vardagsrummet är samma rum, vilket jag ÄLSKAR. Det är så härligt att stå och pyssla i köket samtidigt som Anders sitter i soffan, eller någon kompis vid bordet. Sist jag bodde i en lägenhet med öppen planlösning tröttnade jag efter något år på att ha köket i vardagsrummet, men jag hoppas inte att det blir så den här gången.

Gardinerna är beställda och uppsydda av ett företag som heter Persiennkompaniet, och Malin som jobbar där är så duktig så duktig. Hemma hos oss ser gardinerna i vardagsrummet bruna ut, men i vissa ljus mer grå. Vi ville ha lite mörkare gardiner som kontrast till våra ljusa stolar, väggar, golv och soffgrupp.

Det vi ”har kvar att göra” i vardagsrummet nu är att köpa två mattor – en ny som ska ligga under matbordet, och en som ska ligga under vardagsrumsbordet. Vi vill nog sätta upp tavlor eller posters på väggarna och fylla på bokhyllan med massor av böcker.

Vill ni se de andra rummen också?

 

Mina ben blev helt lila!

Usch, fy. Vet ni vad?

För en halvtimme sedan gick jag in i badrummet för att gå på toaletten. När jag drar ner byxorna ser jag att mina ben är LILA. Alltså, du skulle sett skillnaden när jag höll min hand mot benet, det såg ut som att benen var döda.

PÅ EN GÅNG fick jag hjärtklappning, skakiga fingrar och började känna mig yr. Det började ta emot att dra ner syre i lungorna, jag började må illa och ropade i panik efter Anders. Anders kom inspringandes i badrummet och när han såg mina ben sa han tyst ”åh herregud”. Paniken jag kände när jag såg Anders blick alltså…

Anders frågade om jag fortfarande hade känsel i benen och när jag nöp mig i låret tyckte jag att det kändes annorlunda. Jag började försiktigt att slå och skaka på låren för att få blod till dem, för jag gissade direkt att jag måste fått någon typ av blodpropp. Yrseln blev värre och tårarna böjade sippra fram. Jag såg verkligen framför mig hur vi i panik vilken minut som helst skulle tvingas ringa ambulansen och i ilfart fara till akuten för att försöka rädda mig.

Vet du vad som händer sedan då? Jag inser att jag har nya svarta mjukisbrallor på mig. Jag hoppar in i duschen, tvålar och skrubbar benen och helt plötsligt är den lila färgen borta.

ALLTSÅ AAAAHHH, VAD TRÖTT JAG BLIR!! Ett – vad dum jag är som inte tänkte på brallorna direkt. Två – jag är så larvig som skrämmer upp mig själv så att jag till och med lurar mig själv att få en panikattack. Jag fick inte en ”fullbordad” panikattack, utan det var väl halvvägs till attacken ungefär, och därav de skakiga fingrarna, yrseln och illamåendet.

SUCK! Jag blev SÅ rädd. Helt i onödan. Jag måste lära mig att behärska mig själv och inte drabbas av panik så fort.

Här är dagens video förresten:

 

Pyssel

Åh, äntligen är min pysselvideo ute!

Det var så mysigt att filma den här videon (båda gångerna, haha) – dels för att fokus liksom inte låg på mig men framförallt för att det är så skönt att förlora sig i något, alltså fokusera på något som gör att man tankarna blir upptagna med det istället för att vandra iväg på andra platser. Resultatet av pysslet är verkligen inte det viktigaste för mig utan det är just processen som är snudd på terapeutisk. Och på tal om terapeutisk, ni var ett gäng som frågade igår om jag inte ska börja gå och prata med någon snart och jo, jag har bokat tid hos en ny psykolog som jag börjar gå till om tre veckor.

 

Svar på kommentarer

Hej Therese! Vad roligt att även ha en blogg att förströ sig med. Jag var lite nyfiken på hur det gick för er med hälsovästen? Har ni hunnit testa den? Skulle vara intressant om ni gör en video om det senare kanske om en skulle ta och investera i en. Kram Sofie❤️

Hej Sofie, och tack för din kommentar! Jaa, precis, för ett tag sedan köpte jag en varsin hälsoväst till Anders och mig. Vi var superduktiga och använde den 20 minuter om dagen de första två veckorna, men sedan blev det att vi använde den allt mer sällan och nu för tiden blir det inte mer än någon gång i veckan tyvärr. Jag tror att anledningen är att det inte känns som att den fungerar. Hållningen är ju fin så länge man har den på sig, men direkt man tar av sig den faller man tillbaka till sin vanliga hållning. Jag vet inte, men jag svårt att tro att den faktiskt ska ge något ”riktigt” resultat och därför motiveras jag inte att använda den. Fast vad vet jag, det kanske finns vetenskapliga bevis för att den fungerar på riktigt. Jag borde ge västen en ny chans, det skadar ju inte att prova!

Alltså Therése… Efter att ha kollat igenom din blogg måste jag verkligen säga WOW vad du är duktig på det här med att blogga! Dessutom blir man ju helt chockad när man ser hur otroligt bra smak i inredning du har, har aldrig sett nåt liknande?!

Men åhh, TACK snälla du! Vad glad jag blir! Jag tycker att inredning är superkul men har fått mycket hjälp av flera duktiga personer. Dels inredaren Stylebylojs som designat vår platsbyggda bokhylla samt valt färg på golv och väggar. Hantverkaren vi anlitat som heter Karlssons golv har varit superbra smakråd när det kommer till allt från var vi skulle placera tv:n till vad vi skulle göra med våra bänkskivor (vi tänkte nämligen lämna dem orörda till en början) och sedan har vi Malin från Persiennkompaniet som hjälpt oss med våra gardiner.

Vet inte riktigt varför jag kommenterar. Har aldrig gjort det innan och har ändå följt din youtube i fleeeera år. Men nu på senare tid har det känts som att du filmar för att du ”måste”? Som jag förstår det har du dragit ned på jobb i veckorna? Varför startar du nya projekt som istället gör att vissa saker blir halvdant? Som tex den här bloggen nu. Vad var meningen med den? Eller kanske var för din egen skull? Att det känns skönt att skriva av sig. Men då blir ju reklam som de här lite motsägelsefullt. Räcker det inte med youtube, instagram, snap, podd, dplay osv..? Och din hemsida förr? Bara genuint undrar, då man märker efter att ha följt dig alla dessa år, att din youtube förändrats och instagram iprincip enbart samarbeten.
Älskade din youtube förr. Du hjälpte mig verkligen gå igenom mitt uppbrott med sambon förrförra året, genom att se att du själv kämpade dig upp efter Anders den gången. Älskade din styrka. Du är en fin människa 🙂
Kram.

Hej Julia, och tack älskade du för din kommentar. På sätt och vis har du rätt när du skriver att det på senare tid ibland känts som att jag filmar för att jag ”måste”. Vissa dagar vill jag verkligen inte filma, och det har särskilt känts så sedan december då jag började må sämre psykiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig nu, för det här är ett så jäkla känsligt ämne och jag vet inte om det är rätt av mig att jag skriver det jag gör nu, men mitt absolut största problem just nu är att jag HATAR hur jag ser ut. Jag kan inte beskriva det med något annat ord. Jag står inte ut. Jag vill inte se mig själv. Det är krig i huvudet på mig Julia, och jag vet helt ärligt inte hur jag ska få det att sluta. Jag har aldrig tidigare mått psykiskt och fysiskt dåligt av att se min spegelbild. Det handlar inte om att jag har en dålig hårdag, utan det är något helt annat som händer i mig som jag inte upplevt tidigare, och det gör mig rädd.

Jag har försökt att filma på i samma takt som förut, fortsätta publicera bilder på insta och låtsas som ingenting i mina sociala medier, och har inte trott att jag beter mig annorlunda förrän i veckan när jag klippte ihop videon där jag storhandlar. När jag tittade på videon insåg jag att jag inte håller ögonkontakt med kameran mer än en eller ett par sekunder (förutom någon enstaka sekvens), och det är för att jag skäms. Jag skäms för hur jag ser ut och vill inte att ni ska se mig, jag vill inte se mig själv i view-findern, jag vill inte behöva se mitt ansikte när jag klipper ihop videon. Det tar emot att ta fram kameran och vrida den mot mitt ansikte, för jag vill inte.

Jag har en känsla av att det är en stor anledning till att vissa tycker att jag beter mig annorlunda på Youtube. Jag flackar med blicken och klippen som jag är med i blir korta. Det är enklare att filma omgivningen.

Jag känner redan nu att det här är det mest nakna och sjuka jag skrivit. Det som händer i mig just nu är inte friskt, och det är svårt att prata om när jag är mitt i det. Jag vill inte oroa er som följer mig och min största rädsla är att jag skulle råka säga något som påverkar någon annan negativt. Jag kan inte ha det på mitt samvete. Samtidigt vill jag fortsätta vara transparent med er, jag vill bjuda in er i mitt liv, jag vill ta emot er hjälp som jag gjort tidigare och jag vill mest av allt ge er underlag till förståelse ifall ni upplever mig som annorlunda. Jag vet inte hur jag ska göra och tro mig när jag skriver att det äter mig.

Jag förväntar mig inte att du eller någon annan ska kunna relatera eller förstå, men det här är verkligheten.

När det kommer till din fråga om jobb har jag som tidigare nämnt trappat ner till max ett möte/intervju per dag och slutat publicera på snapchat. Hemsidan är bortplockad, och snart kommer en annan av mina kanaler försvinna. Dplay har jag 5 avsnitt kvar att publicera, sedan är även den serien borta. Det lämnar mig med min Youtubekanal, min instagram och den här bloggen. Planen är att publicera fyra videor i veckan på youtube och ett blogginlägg om dagen. Instagram har jag ingen plan för. Det borde jag kunna fixa.

Gällande kommersiella samarbeten, alltså sponsrade inlägg, tar jag gärna emot er feedback! Jag har ju bara gjort två samarbeten på instagram de senaste fem veckorna, så när du skriver att min ”instagram i princip enbart är samarbeten” har jag svårt att hålla med, men jag tror inte att du menade något illa.

 

Min fredag

Åh herregud, idag har jag gjort en sådan tabbe. Jag har filmat en pysselvideo i FEM TIMMAR, utan att sätta igång mikrofonen. Här är lite skärmdumpar från det helt tysta inspelade materialet:

Åhhh, jag hade åkt runt och köpt material, gjort mig iordning, taggat till, och filmade en riktigt bra video. Jag fick liksom till en sådan där video i vilken jag bara var avslappnat rolig, men men, det är bara att slänga materialet och filma allt på nytt imorgon. SUCK!

Nu sitter jag i alla fall och väntar på Alexandra som kommer hem till mig strax för en riktig myskväll. Visst är mitt halsband på bilderna fint förresten?

Jag köpte det från en säljare på etsy. Jag har alltid varit en sådan som bara använder silverfärgade smycken, men det senaste halvåret har jag verkligen börjat tycka om guld-färgade smycken, och allra finast tycker jag att det blir när man blandar guld med silver. Tänk, det var något heeelt otänkbart för mig för något år sedan, haha. Hoppas ni har en mysig fredagkväll!