Guldtuben 2018

Såg ni Guldtuben ikväll? Det är så himla dumt, för jag känner varje år att jag…”sviker” mina tittare när jag inte går dit. Vissa tycker ju att min panikångest ”borde gått över” vid det här laget, att jag inte förtjänar något pris om jag inte ens tar emot det personligen, och så vidare. Särskilt nu i år kan jag tänka mig att folk reagerar på att jag inte är där. Jag visar ju aldrig att jag har ”problem” med panikångest nu för tiden, utan tvärtom visar jag ju stolt upp bilder från både den ena och den andra galan och allt verkar ju gå precis hur bra som helst. Så varför inte gå på Guldtuben?

Det stämmer att det nästan går hur bra som helst för mig att gå på galor och events nu för tiden. Sex år efter att jag fick min första panikattack har jag tagit mig till en del (tre stycken, haha) events och till och med – tro det eller ej – dessutom lyckats slappna av och ha kul! Men. Och det här är anledningen till varför jag inte var på Guldtuben ikväll: jag kan inte stå på en scen. Ännu. Inte en chans. Det går inte. Jag får panik bara av tanken att stå och prata inför så mycket folk.

Inte panik som i att jag blir lite blyg med pirr i magen, utan panik som i ordets rätta betydelse. Jag skulle idag inte kunna tala inför en skolklass, så att gå upp på en scen inför ett fullt Annexet, går inte.

Jag väljer att tro att de flesta förstår, jag väljer att hoppas att många kan känna igen sig. Kanske inte att man känner igen sig just i panikångesten eller skräcken inför att stå på en scen, men i det faktum att man inte klarar allt. Att vi alla har våra svagheter, begränsningar och problem vi jobbar med.

Ikväll tilldelades jag priserna Årets Youtuber, Årets Brand Collaboration, Årets Beauty och Årets Serie. Helt sjukt. Och verkligen oväntat! Jag önskar att jag kunde krama om varenda person som lagt sin röst på mig, för som jag sa i min lilla tack-hälsning när jag blev lite emotionell, så betyder det här väldigt mycket för mig just nu. Mer än jag kan förklara. Allt är nämligen inte så lätt som det ibland kan verka, utan den senaste tiden har jag kämpat mer än jag gjort på väldigt många år. Priserna kändes som en kram eller klapp på axeln och det var nästan som att jag kunde höra ”Tess-gumman, you’re doing amazing, sweetie”, haha.

Tack älsklingar, priserna är våra.

 

Dubbla sjukhusbesök

Okej, så idag har jag varit hos läkaren. Jag beskrev mina symptom med kraftig huvudvärk två eller tre dagar varannan vecka de senaste två månaderna, dimsyn under huvudvärken, illamående, yrsel samt kraftig ljud- och ljuskänslighet. Läkaren, som förövrigt verkade riktigt bra, tog blodtryck, utförde synundersökning, lyssnade på hjärtat, tog blodprover, och sa att jag pretty much är ett skolbokexempel på någon med migrän.

För att utesluta andra sjukdomar tog vi massor av blodprover, plus att jag fick med mig en huvudvärksdagbok hem som jag ska fylla i framöver när jag får huvudvärk. Om åtta veckor ska jag tillbaka på återbesök för att utvärdera de här månaderna och se om jag ska testa någon annan behandling än att kombinera en ipren med en alvedon (jag har nämligen aldrig testat den kombinationen utan bara kört alvedon).

Är det någon av er som lider av migrän? Hur gör ni för att undvika att det kommer?

Kolla vad gulligt gem läkaren satte på mina papper!

Direkt efter mitt besök på Sabbatsbergs sjukhus var det vidare till nästa där min älskade mormor ligger sedan igår.

Igår fick hon nämligen åka in med ambulans på grund av smärtor, och jag är så fruktansvärt orolig för henne. Jag önskar att jag fick sova där hos henne för att hålla henne sällskap. Älskade mormor, bli bättre nu med en gång!

 

Läkarbesök imorgon

Ja, nu imorgon blir det att traska iväg till farbror doktorn, för jag kan inte hålla på såhär längre. Typ varannan vecka de senaste två månaderna har jag haft sådan fruktansvärd huvudvärk att jag inte lämnar sängen. Inte hela veckan, men två eller tre dagar varannan vecka ungefär.

Huvudvärken sitter liksom i ögonhålorna och i tinningarna men gör att jag spänner hela huvudet så att nacken och käkarna till slut också värker, jag blir yr och superljuskänslig.

Jag vet att jag nämnt huvudvärken en eller ett par gånger här på bloggen, men oftast har jag valt att blogga om annat de dagar jag bara legat i sängen. För hur kul är det att läsa om någon som har huvudvärk varannan vecka men som envisas med att aldrig söka vård?

Men nu har jag äntligen tagit tag i det här med att boka besök hos läkaren, och genom en försäkring jag har på företaget får jag komma till en specialistläkare redan imorgon. Läkaren kommer antagligen inte kunna lösa någonting på plats, men förhoppningsvis startas en process i alla fall. Det finns ju så många anledningar till varför man kan drabbas av huvudvärk (eller om det är migrän jag har, vi får se vad doktorn säger).

Jag återkommer med update från läkaren imorgon!

 

Min tisdag

Tjenamors! Gud så sent jag bloggar jämt, det har liksom blivit en del av min kvällsrutin.

Idag har jag varit och filmat en liten grej till mammagalan som sänds på söndag, haft workshop med Twitch och försökt klippa ihop en hopplös video. Jag filmade nämligen en video igår när jag karvade frukt, men blev inte alls nöjd med resultatet. Själva fruktkarvningen gick väl bra, men i övrigt är videon SÅ tråkig… Så vi får se om jag publicerar eller slänger den.

Jag bestämde mig förresten för att radera föregående blogginlägg innan jag hann läsa några kommentarer (jag läste förvisso kommentarerna till inlägget imorse när jag vaknade, men då var det bara fem stycken)Jag såg nämligen nu på kvällen att inlägget hade 73 kommentarer och fick en känsla av att det eventuellt skulle finnas en del elakt där, så gjorde mig själv en tjänst och klickade på ”Delete”. Jätteskönt 😂

Vi ses imorgon igen, men antagligen sent då också. Kram!

 

Har ni koll på er cykel?

Idag har jag legat i soffan HELA dagen, alltså, från att jag vaknade till nu, på grund av min elaka mensvärk. Har kollat på Teen Mom, Million Dollar Baby, Here Comes Honey Boo Boo och Extreme Couponing, så jag känner mig helt dum i huvudet nu, haha.

Inte klivit ur pyjamasen idag

Jag har noll koll på min menscykel, och vet aldrig när jag ska få mens, vilket är dumt. Jag borde skaffa mig bättre koll, typ anteckna när jag har mens i kalendern, för de dagar jag drabbas av PMS förstår jag aldrig att det är PMS utan tror varenda gång att världen är emot mig 🙈

De senaste fyra-fem dagarna har jag till exempel gråtit varenda dag. Flera gånger om dagen. På grund av elaka kommentarer, på grund av frustration, på grund av stress, ångest, allt! Och imorse när jag fick mens förstod jag varför jag varit så känslig. PMS:en är antagligen anledningen till varför jag kokade över i mitt föregående blogginlägg och började gråta i gårdagens video också.

Yes, från och med idag är det jag som skaffar koll på min menscykel. Inte för att det kommer att göra mig mindre gråtig, men det är ändå skönt att förstå sin egen kropp och kanske vara lite förberedd på att ett par extra jobbiga dagar eventuellt kommer att komma.

PMS-varningen kanske borde ligga i min och Anders gemensamma kalender nu när jag tänker efter, haha. Han hade nog uppskattat en sådan varning…

Har ni sett mina två nya videor på Youtube förresten?

 

Vad fan är det med er?

Nu frågar jag er rakt ut – Hur kommer det sig att det är så mycket osköna personer som hänger här inne på min blogg? Andra bloggare brukar alltid säga att bloggvärlden är så mycket trevligare än vad klimatet är på Youtube, men min blogg verkar verkligen vara ett undantag. Jag hatar att gå in här. Jag förstår inte varför det i VARENDA jävla inlägg ska skrivas kommentarer om mitt utseende. Särskilt när jag varit supertydlig med att jag inte mår bra just nu, jag har varit helt öppen med att jag behöver professionell hjälp, att mina besvär med mitt utseende är för svåra för att jag ska kunna hantera dem själv. Och vad gör ni vuxna människor då? Ni väljer att berätta för mig vad som är fult på min kropp och i mitt ansikte. Är det så ni beter er på internet? Glider ni omkring och skriver i människors kommentarsfält vad ni tycker om deras utseende? Utan att någon bett om er åsikt?

Usch, försvinn.