Tack.

Jag har beslutat mig för att sluta blogga.

En del av mig tycker att det är trist, då det känns som ett misslyckande att avsluta något jag påbörjat, men mest tycker jag faktiskt att det känns skönt. Egentligen finns det bara två anledningar till att jag slutar, och den främsta är att jag inte är ”bra” på att blogga. Herregud, när jag ser alla proffs-bloggares bloggar och sedan klickar mig in på min skäms jag! Deras bloggar ser ut som modemagasin medan min består av toaselfies fotade i spegeln, haha. Därtill hittar jag sällan tiden att skriva bra och intressanta inlägg. Min rutin har liksom blivit den att jag bloggar det sista jag gör på kvällen, och då är jag så slut att jag bara vill få det överstökat.

Om jag verkligen lade manken till skulle jag nog kunna bli en bättre bloggare – om jag tog emot foto-hjälp, avsatte dedikerad blogg-tid osv, men jag brinner liksom inte för det. Jag tycker inte att det är särskilt kul, och speciellt inte om jag jämför med Youtube, att jobba med Indy Beauty och skriva böcker.

Den andra anledningen till att jag slutar är desto sorgligare, och det tar till och med emot att skriva, men kommentarerna här inne får inte mig att må bra. Jag förstår att ni är många som tycker att jag är svag som ”ger upp”, svag som påverkas av några få anonyma kommentarer, svag som låter ”de vinna”, men vad vinner jag på att ta den här fighten? För vem ska jag bevisa något?

Nej, hörni, just nu håller jag mig till Youtube. Vem vet om jag får ett ryck längre fram och tar upp bloggen igen, men just nu är det bra.

Tack för den här tiden, tack till er som läst och kommenterat. Vi ses på Youtube och Instagram! ❤️

 

Min dag

Har ni sett dagens video?

Jag tycker själv att den blev så himla bra och härlig. Lisette är världens härligaste. Ska träffa henne på torsdag igen, och jag längtar verkligen.

Idag har jag filmat en video som kommer ut på youtube på torsdag med den här lilla skrutten:

Efter det var jag iväg på workshop hos mediebyrån Scream där jag tog den här glammiga toa-selfien, haha. Älskar verkligen den där kjolen från Chiquelle! Är det någon som hann köpa den i marinblått och vill sälja den? Vill så gärna ha den!

Och nu kom jag nyss in från en två-timmarslekstund i hundparken med vovvarna. Imorgon ska jag berätta en tråkig grej, men vi tar det då.

 

Att spegla andras kroppsspråk

Först och främst – superbra att ni uppmärksammade mig på att en del av de kläder jag visade upp i en instagram-haul igår innehöll ull och mohair (som inte är veganskt). Jag har säkert fem-sex stickade tröjor från Chiquelle sedan tidigare, och de är inte av ull, så jag tänkte inte ens på att se efter vad de var gjorda av när jag klickade hem dem. Det blir till att skicka tillbaka, donera eller sälja tröjorna. Ska höra med Chiquelle om de kan ta tillbaka tröjorna trots att jag slängt plastpåsarna de kommer i och tagit bort papperslapparna.


Tro det eller ej, men jag försöker verkligen att inte skriva för mycket om våra valpar, men trots det blir det så att nästan varenda video, blogginlägg och instagramuppdatering har med dem att göra just nu, haha. Jag hoppas ni har lite överseende med det nu de första månaderna! Ikväll måste jag i alla fall berätta att vi är precis hemkomna från vår valpkurs. Man börjar märka nu att Ronja är superintresserad av att lära sig kommandon, medan Rasmus verkligen går igång på att få söka. Ronja tycker väl att det är kul att söka hon med, men verkar ännu mer intresserad av att lära sig lydnad, och det gör mig så glad.

När jag var yngre tränade ju jag lydnad med min dåvarande hund i flera år, och varenda helg var vi iväg på tävlingar. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag och Ronja kan börja gå på lite lydnadskurser efter valpkursen är över. Det vore så kul!

Det är en så härlig känsla att slänga på sig sina oömma ”hundkläder”, dra ut ofixad och helt förlora sig i hundarna. Inte tänka på hur man ser ut, låter eller uppfattas. Annars är jag så uppmärksam på om förbipasserande tittar och tänker ständigt på hur jag rör mig. Jag har ju jobbat som säljare under fem år, och därmed gått en jäkla massa säljutbildningar. På de säljutbildningarna fick jag alltid lära mig att spegla personers kroppsspråk för att få kontakt och skapa förtroende, och det är något som sitter i än idag.

Ni vet, om man under fem år i sitt yrke alltid använder sitt kroppsspråk som ett verktyg, och märker att det fungerar (!), blir det ju så att man gör det privat också, och även om det blivit en naturlig del av mig tror jag ändå att det undermedvetet är rätt påfrestande att ständigt ha känselspröten ute och pejla av alla runtomkring. Jävlar vad lång den där meningen blev. Det är förövrigt ett problem jag haft sedan gymnasiet. Fick alltid det skrivet i mariginalen på mina svenska-uppsatser – att tänka på att korta ner mina meningar.

Okej, nu ska jag fixa det sista på min video som publiceras på Youtube imorgon. Det är videon när jag målar Lisettes kropp! Håller tummarna för att inte Youtube tar ner videon (med tanke på att det är mycket hud i videon). Hoppas ni haft en bra dag, vi ses på Youtube imorgon!

PS. Testa det där med att spegla andras kroppsspråk, och läs lite om det. Gör man det snyggt och naturligt gör det verkligen STOR skillnad!

 
 

Livestream-succén!

Men herregud, jag har GLÖMT att blogga. Alltså inte ”skitit” i att blogga, utan helt glömt av att jag har en blogg. Igår körde vi ju vår 24-timmars livestream, så då var jag helt inne i streamen, och i fredags var de här från United Screens och förberedde med kameror, så då var det också fullt upp till sen kväll.

Och livestreamen alltså…vilken grej. Det blev inte alls så som jag hade tänkt. Ni vet, min tanke var INTE att det skulle bli någon ”show” – inga challenges, uppträdanden, gäster eller planerat schema –  och inte heller att jag skulle interagera med kameran särskilt mycket, utan jag såg framför mig att majoriteten av streamen skulle vara tyst. Att jag och Anders skulle göra sådant vi gör på helgerna, dvs. kolla på Netflix, chilla i soffan, sitta och jobba och att vi skulle vara ensamma med valparna hela dagen.

Men GUD så vi snackade igår. Jag och Anders har på riktigt ont i  halsen idag, haha! Både två blev förvånade över hur kul det faktiskt var att streama, så vi ville liksom svara på frågor och interagera med kameran. Sedan blev det bara helt spontant så att mamma med hennes sambo, Malin och till sist Thomas och Chloé kom över. Det var inte planerat, men det blev fullt hus, särskilt med tanke på att vi dessutom fotade med Ellen en sväng och att Dea, Jocke och Amanda från United Screens var på plats i lägenheten. Särskilt valparna är helt utslagna idag.

En av bilderna Ellen Waldton tog igår under livestreamen

Det är helt otroligt att streamen startades 800.000 gånger. Jag trodde att en sådan här stream skulle få färre visningar än en vanlig video, men jag hade uppenbarligen fel. Jag minns knappt vad jag sa och gjorde igår, men det jag vet är att upplevelsen var bland det roligaste jag gjort i min lilla Youtube-karriär. Kul att göra något nytt, och få vara lite innovativ också och inte fastna i ”Therese testar” och vloggar.

Det som är tråkigt är att streamen inte ligger uppe på min Youtubekanal nu. I vanliga fall när jag gör korta streams på en timme publiceras de automatiskt på min kanal direkt jag avslutat liven, men nu när vi gjorde en sådan här superlång går det inte att göra så, utan Youtube klipper vid åtta timmar, och eftersom att jag inte vill ha tre-fyra stycken uppstyckade delar av livestreamen på min kanal har jag bett United Screens att klippa ihop streamen till en video (min dator är för svag för att klippa en sådan tung video, annars hade jag såklart gjort det själv!), och det kommer de att hjälpa mig med imorgon eller tisdag har de sagt.

Var ni inne och kikade på liven? Vad tyckte ni?


Edit 18-09-16 kl 20:00

Vad ledsen jag blir över att ni är ett par personer som skriver att jag verkade irriterad och kort mot Anders igår. Jag har inte själv sett liven i efterhand, så jag vet inte riktigt vad ni syftar på – om det var något specifikt jag sa, om ni reagerade på mitt tonläge, kroppsspråk eller exakt vad som gjorde att ni fick den uppfattningen.

En del av mig vet ju att jag får kritik för precis allt (jag har tillexempel sedan min live igår fått 4-5 DM:s på instagram från personer som tycker att det är tråkigt att jag ”könar” mina hundar och ”tvingar på dem pronomen de inte valt själva”) och att jag nog inte borde ta åt mig, men samtidigt är Anders det absolut viktigaste jag har i livet, så självklart träffar det i hjärtat när någon skriver att jag inte verkar snäll mot honom. Upplevs jag som kort, irriterad eller till och med elak vill jag ändra mig direkt!

Jag har såklart pratat med Anders, men han bara skrattar och tycker att det är absurt att jag tar relationsråd från mitt kommentarsfält när vi är nyförlovade, precis utökat familjen med två valpar och när han är den som sedan förra året typ dagligen vill att vi spikar datum för bröllop. Jag tycker dock han hade en rätt bra poäng när vi pratade vidare. Han sa nämligen att jag av vissa kanske kan upplevas som mer ”dominant” än honom framför kameran, vilket enligt honom i sådant fall inte är särskilt konstigt eftersom att vi ju faktiskt är på min arbetsplats. Rent fysiskt var ju i vårat hem igår, men vi var ju inte lediga, utan vi gjorde ju ett jobb, hur trist det än får det att låta. Hade vi besökt Anders på hans arbetsplats hade det nog varit jag upplevts som tillbakadragen, försiktig eller ”trippandes på tå”. Jag hade i alla fall definitivt varit nervös för att säga fel, och låtit honom hålla rodret.

Men som sagt, det är bara en teori, det kanske var något helt annat några av er reagerat på. Det jag ville komma fram till var nog bara att jag ser era kommentarer, jag tar dem till mig, men jag ber er också att ta i beaktning att förhållandena framför kameran är annorlunda, hur man än vrider och vänder på det. Ni måste tro mig när jag skriver att jag aldrig med avsikt skulle vilja vara elak eller kort mot Anders.

 

Lär känna Anders

Idag fick jag äntligen upp Anders draw my life-video. Herregud så han kämpat med den.

Det var förra helgen jag frågade Anders om han hade tyckt att det vore kul att göra en gammal klassisk ”Draw my life”-video för att låta de som följer min kanal på Youtube lära känna honom lite bättre, och han blev – till min förvåning faktiskt – SÅ taggad. Jag trodde att filmen skulle bli klar på 30 minuter, att han bara skulle sätta sig, rita lite random och sedan spela in prat-delen lite ad hoc sådär, men nej. Herregud.

Först skrev han manus i tre och en halv timme förra helgen. Därefter filmade han videon i två timmar. Efter det satt han och försökte få till röst-delen i ytterligare två timmar innan han bad att få göra om film-delen (han ville göra den kortare). Så igår satte vi upp kamerorna och Anders filmade på nytt. Igår kväll spenderade han två timmar med att försöka få till röst-delen utan att bli nöjd, han kom hem idag på lunchen och gjorde ett nytt försök men gillade det ändå inte. Nu ikväll satt han också någon timme tills han frågade om vi kunde köra röst-delen tillsammans.

Han tyckte särskilt att det var svårt att få till röstläget. Man vill ju liksom inte låta för seriös, dyster, tråkig eller trött, men inte heller onaturligt taggad, överspelad eller tillgjord. Och jag förstår honom. Fy, jag låter så tillgjord i ALLA mina videor mellan 2013-2016 typ. Får panik av att titta på mina tidiga videor. Kolla tillexempel på denna:

Jag tycker att resultatet av Anders draw my life-video blev gulligt. ❤️ Förresten, kl 9:00 på lördag kör jag igång en 24 timmar lång livestream på Youtube, haha. HUR knäppt?