Ingen Polen-resa?

Jag och Anders sitter och letar resmål. Näst-nästa vecka (vecka 31) var ju vår plan att åka till staden Sopot i Polen, men ju närmre avresa vi kommer desto mer osugna har vi blivit. Jag vet inte riktigt varför. Men efter att ha kollat de senaste bilderna från Sopot på Instagram har vi nog bestämt oss för att vi skippar Polen faktiskt. Det verkar vara är så mycket folk på stränderna att man knappt ser sanden. Vi borde väl förstått att det såklart blir asmycket folk på stränderna under högsäsongen, men det var inte riktigt vad vi hade väntat oss när vi först började prata om att åka till Polen, så just nu letar vi andra resmål.

Jag har suttit och googlat efter sol- och badsemesterorter i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Danmark, Norge, Finland – överallt dit man kan ta båt istället för att flyga, men Anders verkar ha snöat in på Tyskland. Han har tydligen hittat något fint hotell vid någon ”helt okej”-strand, säger han från andra sidan av soffan haha.

Jag tror att både jag och Anders föreställt oss en romantisk semester och att vi ska unna oss ett extra fint hotellrum, äta på härliga restauranger med vita dukar, och liksom… lyxa till det litegrann. Får jag skriva så utan att låta dum och bortskämd? Vi åker ju i stort sett aldrig på semester, så det vore så härligt att bara få ha det lite extra lyxigt ett par dagar och rå om varandra.

Har ni tips på något ställe utanför Sverige som ni tror skulle passa oss? Tyvärr tyvärr tyvärr är det inte ett alternativ att flyga.

Den här fina fotot tog Anders igår eftermiddag. I förmiddags lämnade vi Loftahammar och är nu tillbaka i Stockholm igen.
 

Bränderna

Jag tycker ni som kommenterar här i bloggen är så kloka. Läste igenom kommentarerna till föregående inlägg nyss, och kände att jag ville skriva det till er. Trots att ni, och vi, såklart tycker olika om saker ibland uttrycker ni er så vettigt och eftertänksamt jämt. Ni argumenterar bra, utan att trampa andra på tårna. Det uppskattas.

Minns ni förresten att jag för ett tag sedan hade problem med mycket elaka kommentarer? Alltså, inte kritik, utan rena elakheter som skrevs för att såra. Jag skrev till och med vid ett tillfälle att jag hatade att läsa kommentarerna här på bloggen eftersom att jag alltid blev ledsen. Vill ni veta en sjuk sak? Alla elaka kommentarerna kom från samma IP-nummer. Alltså, en och samma person skrev först något i stil med ”Haha, fy fan vad ful du är med din potatisnäsa”, och svarade sedan på den första kommentaren, fast under ett annat namn, med ”Eller hur, bara en tidsfråga innan Anders lämnar henne igen!”. Samma person kommenterade fyra, fem, sex gånger på samma inlägg med olika namn.

Jag blockerade det IP-numret från att kunna kommentera här (det är det enda IP-numret jag blockerat), och sedan dess har kommentarsfältet varit ett helt annat. Men tänk vad psykad jag blev!

Foto: Mats Andersson, TT

I veckan har jag precis som alla andra, följt de fruktansvärda skogsbränderna via nyheterna. Herregud. Mina tankar går till alla som drabbas personligen. Jag kan inte föreställa mig skräcken att tvingas evakuera och lämna sitt hem. Jag tänker också på alla skogsägare, framförallt de enskilt privata skogs- och markägarna som förlorar skog för miljoner kronor. Hela deras livsverk, det som försörjer familjer brinner upp. Sedan har vi personalen inom räddningstjänsten. Många jobbar 24-timmarspass, men trots det räcker de inte till. Förstå vilken maktlöshet, förstå vilka risker de utsätter sig för. Fruktansvärt.

Jag blir också arg över att vi inte haft en bättre beredskap. Minns ni den stora branden i Västmanland för fyra år sedan? Redan då misslyckades vi mobilisera tillräckliga resurser i tid och samordningen räddningstjänster emellan brast. Hur kunde inte politikerna dragit lärdom från den tragedin? Jag förstår att vattenbombningsplan såklart är dyra, men hittills har skog för 600 miljoner brunnit upp, och siffran fortsätter bara ticka.


Jag har letat efter information kring hur man som privatperson kan hjälpa till, och det jag hittar på Räddningstjänstens och Länsförsäkringars hemsida är att det du som privatperson kan göra är att:

• Följa kommunens riktlinjer för eldningsförbudet

• Uppmärksamma ifall du ser andra bryta mot eldningsförbudet

• Följa riktlinjer från myndigheter

• Lämna inga rishögar i anslutning av vägar. Frakta bort dem så fort som möjligt.


Fy, det är en sådan fruktansvärt tragisk katastrof dessa bränder. Mina tankar går till alla som drabbats personligen. Jag har sett att en del delat olika swish-nummer man kan donera till för att hjälpa till på instagram, men jag har själv inte hittat något swish-nummer från någon pålitlig källa. Har ni? Berätta gärna i kommentarsfältet i sådant fall så uppdaterar jag inlägget!

 

Influencers och politik

Herregud, vilken konstig diskussion det blev i föregående inlägg…Eller, diskussion är nog fel ord att använda, det var en märklig kommentar som många av er reagerade på. Jag uppskattar verkligen att ni är så himla snälla mot mig i kommentarsfältet, men bara så ni vet – ni behöver inte försvara mig, ni behöver inte lägga er tid på det! ❤️

Hur som helst hade jag tänkt skriva ett ”önskeinlägg” idag, men såg att ni var ett par stycken som skrev kommentarer i stil med:

Och vet ni, jag tänkte faktiskt ta det rådet till mig. Så vi hörs imorgon istället, men tills dess skulle jag gärna ta emot er feedback ang. samma sak som jag frågade på instagram, nämligen:

Anledningen till varför jag frågar är för att jag med flera just nu känner påtryckningar från ett par Youtubers som blir fly förbannade för att alla influencers inte pratar om att vi inte sympatiserar med SD.

Förstå mig rätt, jag kan göra hur många videor som helst vari jag kan förklara varför jag personligen inte kommer att rösta på SD, och har inget problem med att berätta vilket parti jag faktiskt kommer att lägga min röst på, om det är vad folk vill se, men jag vet inte… Om jag får vara ärlig är jag själv rätt ointresserad av att höra vad andra influencers ska rösta på. Vad tycker ni?

 

Minken och snoken

Nässprays-avvänjningen går bra! På morgonen och eftermiddagarna är det helt omöjligt att andas genom näsan, men ett par timmar mitt på dagen funkar det fint, haha. Jag är så glad att jag beslutade mig för att sluta använda nässpray här på landet, för det hade varit tio gånger jobbigare en vanlig arbetsvecka.

Det enda vi gör här nere om dagarna är ro ut till olika öar där vi badar och solar… Eller, jag solar ju inte, så jag badar och går mest runt i skogen på öarna och letar efter djur, haha. Tycker det är så spännande att hitta spår (typ bajs, gamlaäggskal, päls), gamla bo:n och sånt. Så ni kan ju föreställa er hur lycklig jag var igår när jag mötte en vild supersöt liten MINK på ön (jag filmade och publicerade på min insta story)!

Men alltså, hur GÖR andra människor för att få hjälp att ta fina insta- eller bloggbilder?! Har alla proffs-fotografer i familjen eller? Bilden till vänster tog mamma när jag bad henne ta en fin bild på mig och Anders, bilden till höger tog Anders på mig och mamma. Inte instagram-vänliga, haha.

På tal om djur, kolla vad vi hittade i rabatten när vi kom hem då!

Ett jättelångt skinn från en snok! Mamma och Anders tyckte det var äckligt och ville inte röra det, men jag undersökte varenda millimeter, tog fram måttbad (124 cm långt) och bad Anders att fota mig med skinnet, haha. Efter det gjorde jag middag till lilla familjen, och nu ligger jag i sängen och ska svara på lite mail innan jag ska kolla på Netflix. Anders och mamma sitter på undervåningen och kollar på någon film.

Jag hoppas att ni haft en härlig dag! Imorgon kommer ett ”önskeinlägg”. Puss

Ps. Här är dagens video förresten:

 

Veckans tips!

Det här låter pretentiöst men just nu lyssnar jag på ljudboken ”Einsteins största misstag: ett geni med fel och brister” (den är mer intressant än man tror, haha!). Jag vet faktiskt inte varför jag klickade på boken från första början, för boken skiljer sig verkligen från vad jag brukar lyssna på, men jag är glad att jag klickade!

Det enda jag visste om Einstein sedan tidigare var att han utvecklade relativitetsteorierna och att han någon gång för länge sedan tilldelats Nobelpriset. Jag har bara sett en bild på honom (nedan), och har väl förstått att han var extremt intelligent, ett geni. Men skit i det, för det jag ville komma till är att man i boken får lära känna Einsteins fru Mileva Marić. I förbifarten såklart. Mileva var matematiker, och genom boken förstår man att de olika teorierna Einstein utvecklade var resultat av ett intimt samarbete honom och Mileva emellan. I ett brev till henne har Einstein till och med skrivit:

”Hur stolt och lycklig kommer jag att bli när vi båda tillsammans för relativitetsteorin till slutlig seger.”

Och när han gifte sig med henne ska han tydligen ha sagt:

”Jag behöver min hustru. Hon löser alla mina matematiska problem”

När de senare fick barn lade tydligen Mileva dessvärre sina vetenskapliga forskarambitioner på hyllan för att ta hand om familjen, medan Einsten prisades och hyllades världen över. För teorier de, enligt Einstein själv, till stor del utvecklat tillsammans.

Nu kan det ju vara så att jag läser in för mycket i just det här fallet , men är det inte typiskt? Typiskt att man i stort sett uteslutande känner till massa manliga vetenskapsmän, uppfinnare och forskare från 1800- och tidigt 1900-tal? Någon drottning har man väl hört talas om, men i övrigt läste jag bara om män i historieböckerna.

Hur som helst var jag i veckan inne på Kakans blogg och såg att hon tipsade om en tidning som heter HISTORISKAN.

Historiskan är enligt deras hemsida en modern och genusmedveten historietidning som sätter kvinnorna i fokus. Kvinnohistoriska milstolpar och berömda begivenheter varvas med mindre bekanta, men icke desto mindre viktiga, personer och händelser. Direkt jag läste om tidningen klickade hem en årsprenumeration och längtar nu verkligen till när jag får hem mitt första nummer. Hur spännande att läsa om alla de kvinnor som aldrig fick plats i strålkastarljuset?

Jag vet inte, men jag kände bara att jag ville tipsa om tidningen. Har inte fått hem den ännu som sagt, men tror att den kommer vara intressant!

 

Nässprays-avvänjning

Weeehooo, nu är vi framme på mammas landställe nere i Loftahammar, som ligger utanför Västervik!

Jag och Anders åkte hemifrån vid 9-tiden imorse, men hade lite ärenden att uträtta på vägen, så vi kom inte hit till landet förrän vid 15 ungefär. Sedan vi kom fram har vi skålat in semestern med mamma som redan var här, hälsat på korna och käkat goda Anamma-burgare till middag.

Det är så fruktansvärt torrt här nere. Ser typ ut som höst eftersom att marken är täckt av löv!

Idag börjar min nässprays-avvänjning, så det enda jag kan tänka på just nu är att det känns som att jag håller på att kvävas. Jag fattar inte varför det är så himla svårt att bara andas genom munnen istället. Antar att det är en vanesak.

Hur som helst har jag köpt en sådan här nässpray för barn som jag ska tillåta mig själv att använda en gång per kväll de första två nätterna för att kunna somna.

Ni andra som varit beroende av nässpray – hur gjorde ni för att sluta? Har läst att vissa avvänjer en näsborre i taget, andra trappar ner antalet sprut per dag, och en del kör med barnspray under avvänjningen. Har ni andra tips får ni mer än gärna dela med er!